Den Femte Disciplinen är en bok som sprängde pärmarna då den kom ut 1990. Det var det år då Nelson Mandela släpptes ur fängelset, då Öst- och Vässtyskland återförenades, och då världshälsoorganisationen WHO tog bort homosexualitet från sin lista över sjukdomar.

En idé som ska fyllas med innehåll

Det är en bok om den lärande organisationen. Det är en bok om en idé som ska fyllas med innehåll. Det är inte en best practice eller en färdig modell. Tankarna om lärande organisationer hade prövats av Margaret Mead, Douglas McGregor, Reg Revans, David McClelland och Chris Argyris. På 1930- och 40-talen hade Ludwig van Bertalanffy lanserat systemtänkandet eller systemteorin:

”Ett system är en helhet som består av ett antal ömsesidigt samverkande delar. Samverkan mellan delarna utgörs av ett utbyte av information, materia eller energi.”

Ett organ i kroppen, en grupp människor, ett militärt flygplan, djur och växter i en ekologisk nisch och en aktiemarknad är exempel på system.

Ju mer kreativt och anpassningsbart ett system är, desto mer instabilt är det

Peter Senge tog upp systemtänkandet, det passade honom bra eftersom han är flygingenjör i grunden. Naturliga system inom biologi och ekologi är självreglerande och han observerade att mänskliga ansträngningar att kontrollera systemen stör dem, ibland till den grad att självregleringen inte längre fungerar så som till exempel användningen av DDT och biocider för att bekämpa skadeinsekter.

Ju mer kreativt och anpassningsbart ett system är, desto mer instabilt är det. I mänskliga organisationer strävar ledningen efter att kontrollera verksamheten och minska osäkerheten. Chefer vill ha svar på mer eller mindre detaljerade frågor, ekonomer, controllers och kvalitetsfolk, ägare och börsanalytiker kräver noggranna redovisningar av allt som händer. Dessa kontrollkrafter blir kontraproduktiva om man samtidigt önskar sig en organisation som är lärande och har förmåga att snabbt anpassa sig till omvärlden.

Fem discipliner som krävs för att kombinera kreativitet och kontroll

Peter Senge kombinerade nu systemteorin med tankarna om lärande organisationer och skrev sin bok om de fem discipliner som krävs för att kombinera kreativitet och kontroll:

1. Personligt mästerskap
2. Mentala modeller
3. Gemensamma visioner
4. Teamlärande
5. Systemtänkandet (som är den femte disciplinen)

Peter Senge påstår att om man försöker kontrollera organisationer i detalj driver man dem antingen in i kaos eller in i stela strukturer. Det är en odisciplinerad bok, en inter-disciplinär bok. Han släppte ut kunskap ur utbildningsfängelset, han återförenade lärande och ledarskap, och han tog bort känslor från listan över managementsjukdomar.

Nobels fredspris tilldelas ett system

När jag nu läser om hans bok har Nobels fredspris tilldelats Nadia Murad och Denis Mukwege. De är båda fantastiska personer men jag fäster mig särskilt vid Mukwege, som var nära att dö vid födseln men räddades till livet av svenska pingstmissionären Majken Bergman, och som sedan vid åtta års ålder bestämde sig för att bli läkare. Pingstmissionen betalade hans utbildning och har sedan starten stöttat Panzi-sjukhuset som Denis grundat, tillsammans med SIDA och Läkarmissionen. Jag är inte pingstvän men jag blir det nästan när jag inser att sjukhuset har vårdat ofattbara 50.000 överlevare från sexuellt våld och kombinerat det med terapi och yrkesutbildning. Mukwege tycks vara en väl disciplinerad person. Hans gärning innefattar personligt mästerskap, mentala modeller, en stark och gemensam vision, teamlärande och systemtänkande.

I mina ögon är det inte bara ledaren Mukwege som får priset. Hela hans sjukhus, hans organisation, tycks vara ett välbalanserat system av discipliner. Kanske är det den femte disciplinen som får priset, en process med återkommande och sammanlänkade aktiviteter som jag hoppas leder till ledarskap, lärande och förändring långt utanför sjukhusets gudskelov avgränsade värld.

/Christian Pleijel
Director Leadership and Change